makemefuckingthin

Hej! Detta blir mitt första inlägg!

Jag har haft blogg förut. Ångrat mig, tagit bort. Tagit tillbaka och så vidare.
Men nu har jag bestämmt mig att börja blogga igen!
Jag är 15 år gammal och har "ätstörningar". (Enligt mina föräldrar)
Jag tycker själv inte det! Jag är fullkomligt normal,
vad är det för fel att vilja ha en snygg kropp och tänka på vad man stoppar i sig?
Min lägsta vikt har typ vart under 45 kg.
Har ingen riktig koll för våran våg var fuckad under den tiden jag vägde så lite.
Jag går på en ätstörningsklinik där vi försöker hjälpas åt för att jag ska komma i balans igen.
Det finns mer att berätta om den biten men jag vet inte om jag riktigt vill...

Under hela min uppväxt har jag vart radikalt överviktig.
Min dröm har alltid vart att bli smal och accepterad.
"Det är insidan räknas". Alltså, jag har lust att skjuta den som kom på det där skitsnacket!
Utsidan ger insidan en bättre chans! Så är det bara, så kom inte med nått annat bullshit!
Är du smal så kommer du längre här i livet!
Ingen tycker egentligen om en fet person, inte utseendemässigt!
Jag har testat alla möjliga pulvershakes och försökt äta nyttigare utan resultat!
Tillslut så blev var så trött på mig själv... min kropp. Allt fett!
Så jag bestämmde mig för att ta till drastiska metoder!
I våras började jag på att dra in på maten ganska mycket.
Åt nästan bara fil och flingor i början av sommarlovet.
Jag kollade hur mycket kalorier allt jag åt innehöll men åt såklart onyttigt då och då.


Nu på senare dagar har jag i princip vräkt i mig godis, onyttig mat och annat som jag alltid har älskat.
För nu händer det ingenting på min kropp säger doktorn.
Jag har vinglat ytterst lite upp i vikt, men jag har vart tvungen!

Det finns två skäl! Ett är att jag verkligen var tvungen att börja äta för att få tillbaka min mens.
Doktorhelvetet ba: Du kanske är skapt för att vara lite kraftigare...
VADÅ KRAFTIGARE?! Jag vill inte vara kraftigare!
Sen sa han att jag måste komma upp till en viss vikt för att få tillbaka min mens igen.
Jag vägde 58 kg när jag fick min mens och då gick jag i sexan (mycket, jag vet!)
Så han sa att jag måste passera den vikten för att få tillbaka min mens!
Idiotdoktor! Jag fick tillbaka mensen vid typ 46 kg.
IDIOT, försöker lura mig!

Sen har vi det andra skälet! "Listan".
Ett av mina påfund som är en irriterande tvångstanke.
En förberedelse inför hela livet som jag själv kallar det, den går man bara igenom en gång.
Jag har liksom gått igenom all mat jag har älskat förut.
Verkligen smakat och tänkt efter: "Är det verkligen värt? Offra sin vikt för den här maten. Den här maten som gör en FET!
Det konstiga är att all mat inte har vart god.
Seriöst, det har den inte! Hellre svälter jag mig själv och får en fin kropp istället för att äta sånt skit!
Eller nej, inte svälta ihjäl men alltså. Vanlig mat äter jag ju! Men inget jävla skit!
Jag äter det min kropp behöver! Jag har typ haft någon slags illusion av att den maten är "så jävla god".
Men i själva verket är den inte det! Man mår bara illa av skiten!
Socker och fett. Kalorier. Kan inte göra dig lyckligare!
Inte i längden, då blir du då gladare av en smal kropp!
Det tar fram skönheten inom dig!

Jag vet att jag är smal! Jag är verkligen inte dum i huvet. Jag vill bara ner till 45 och under igen.
Typ 4 kg, det är ingenting! Det blir en lätt match! Man ska verkligen inte väga sig efter maten,
då är man bara dum i huvet! Maten i magen väger ju!

Det här är så nytt för mig! Att vara smal.
Man känner nya ben hela tiden, det är en grym känsla för mig!
Efter nyår blir det stenhård diet!


- make me fucking thin